Ang. Marcus Grundén insändare i Kristianstadbladet

juni 4th, 2010

Insändaren

Jag kanske inte håller med honom i hans siffror med 15 elever i varje klass, men att det borde minskas när möjlighet finns ser jag som ett tecken på förnuft. Det stora är att Marcus vågar ha en egen åsikt och att Folkpartiet klarar av detta utan att falla ihop vilket är ett tecken på en bra grundtro på sina kandidater. På Folkpartiets sida står det uttryckligen:

”Personval innebär att väljarna i högre grad ser politikerna som människor av kött och blod.”  Länk

Att se något sådant från socialdemokraterna vore nästa som att bli frälst, det är en omöjlighet då åsikter är precis som allt annat inom socialismen, kollektiva, med en ledare som bestämmer vad det skall tyckas. Det finns inget utrymme här för egna personvalskampanjer med egna tankar, egna åsikter. Nu skall det sägas att det inte är någon utpräglad kultur åsiktsmångfald inom något av de etablerade partierna idag men det är en drastisk skillnad mellan att klara av olikheter och att inte klara det, det är en drastisk skillnad mellan att se människor som individer med olika erfarenheter och olika tankar och åsikter eller att, som socialdemokratin, inte se dem alls.

”Hela personvalsfrågan bottnar, som jag ser det, i frågan om vi vågar låta medborgarna få större makt”  liberala nyhesmagasinet NU 26 oktober 2006

Ovanstående ord är väldigt talande vad personval och bredd inom partipolitiken kan åstadkomma, att medborgarna får större makt och demokratin får blir en folklig fråga, inte bara en fråga ovan huvudet på folket.

Jag är en stor förespråkare för personval och ser gärna att det finns olika nyanser på åsikterna inom ett och samma parti, det viktiga är inte alltid det exakta budskapen utan den ideologi som styr dessa, det är så vi lär oss nytt och utveckling kan ske. Det är bara ett sundhetstecken att klara av dessa nyansskillnader och ändå kunna agera som ett gemensamt politiskt parti, det är ett tecken på liberalism.

Posted in Demokrati, Lokalpolitik, Rikspolitik, aktuellt | No Comments »

Låt de som kränker och mobbar betala kostnaderna.

juni 4th, 2010

Jag kanske verkar tjatig när jag nu tar upp samma ämne en gång till men detta är ett så oerhört viktigt område för mig då det är orsak till mycket mänskligt lidande och måste stoppas så fort det någonsin går.

Mina personliga erfarenheter i att bli kränkt på arbetsplatser är inte särskilt stora men väl så är det inget man glömmer i första hand och de kan kännas som mycket mer än de egentligen borde vara. Jag har förlorat en praktikplats då det framkom att någon eller några inte tyckte det kändes bra att ha mig där, vad detta berodde eller vilka som kände så vet jag inte, modet fanns att föra  det till min chef men inte att stå för vad de tyckte eller att framföra till mig vad det egentligen handlade om, Jag har också förlorat ett arbete där chefen hade fått till sig att det ”inte klickade”. Mer info än detta fick jag inte och det skall sägas att det kan vara väldigt kränkande att få detta i ansiktet när man har försökt allt man kan för att passa in i verksamheten. Nu är jag väl inte allt för förvånad då detta sista jobb gällde kriminalvården och vad jag tycker om deras kompetens har jag tydliggjort i tidigare blogginlägg. Nu har väl dessa i och för sig kommit så pass mycken insikt att de vill ha folk med utbildning bakom sig men problemet kvarstår när det finns så många som fortfarande arbetar där som inte har denna bakgrund och fortfarande lever i tanken om fängelser som en plats för förvaring, men tillräckligt om detta mer till viktigare saker, kränkningar och mobbing på våra arbetsplatser.

Jag känner en hel del människor som jobbar inom Kristianstad kommun och där är i mina ögon ett bra exempel att börja med. Jag skulle gärna se att det inte bara införs vackra policy om moral och hur man borde agera mot varandra utan också började genomdriva dessa ord på en högre nivå än på golvet. Som det fungerar i dag på denna och de flesta större arbetsplatser så är realiteten att dessa vackra ord att de inte gäller arbetsledning, dessa har oftast frikort att agera som de vill och blir det mycket snack så rör de om lite i organisationen men resultatet blir oftast att chefen får behålla sin position eller rent av blir befordrad. Jag skulle gärna se en policy där det uttryckligen krävs att en chef som är medveten om eller deltagande i kränkningar omedelbart skall sparkas, inga diskussioner eller undantag. Det är samma regel som ofta används på de lägsta i hierarkin så det borde rimligtvis inte vara annorlunda för att inkompetensen visar sig vara chef, snarare tvärtom.

Jag tycker också att försäkringskassan måste bredda sina bedömningar och istället för att söka anledning att neka arbetsskada borde de söka anledning att godkänna denna och se till att räkningen kommer till de som är ansvariga. Som systemet är idag så krävs det oerhört mycket tur och skicklighet för att få med försäkringskassan på att godkänna ett psykosocialt problem som arbetsskada. Det krävs att du bevisar att den uppkommit på arbetsplatsen, inte att försäkringskassan bevisar att det inte är så, detta är en strid väl i klass med David mot Goliat men utan stenar i närheten. Vi borde ta efter Frankrike mer och lära av dem i detta växande samhällsproblem innan det går helt åt fanderns. Det finns så oerhört mycket lidande och social misär i dagens samhälle som grundar sig på just kränkningar och mobbing på arbetsplatser. För inte så länge sedan var det utbrändhet som var det stora inom sjukskrivningarna och det är fortfarande näst intill omöjligt att få detta klassat som arbetsskada, trots att det inte krävs så särskilt mycket mellan öronen för att förstå vilken inverkan en stressig arbetsmiljö med dagliga kränkningar och en evig känsla av otillräcklighet har på människor och direkt skapar sjukdomen.

Posted in Brott och straff, Ekonomi, Företagsamhet, Lokalpolitik, Moral, Rikspolitik, Socialförsäkringarna, aktuellt | No Comments »

Vår döende arbetsmiljölag

juni 2nd, 2010

Vi i Sverige har en fantastisk och bra arbetsmiljölag, problemet är att den bara fungerar som garnityr och snarare har funktionen att dölja verklighetens grymhet än att lyfta fram dessa i ljuset och åtgärda problemet. Det som händer på våra arbetsplatser dagligen i form av mobbing, kränkningar, sexuella påhopp mm är inte acceptabelt och måste hanteras som de brottshandlingar de är. Det måste upphöra med denna skyddande verksamhet som våra myndigheter tillsammans med arbetsmarknadens parter sysslar med när de gör allt för att inte det ekonomiska flödet i företagen eller organisationerna skall påverkas. Idag är det viktigare för företag och organisationer att det produceras pengar eller effektivitet än att detta sker på ett humant och människovänligt vis. Detta gör mig så förbannad.

Det finns, som jag ser det, två stora parter som skall skuldbeläggas för att det är så. Den första är staten som har skapat denna underbara lag men samtidigt dragit ner så oerhört mycket på resurserna för att hitta dessa och, mer eller mindre, dragit tänderna ut lagen. Den andra att skuldbelägga är facket som, av någon outgrundlig anledning, har övertagit arbetsmiljöverkets övervakande roll. Facket är i de flesta fall den som utser skyddsombud och detta sker oftast från de egna leden. På detta sätt kan de använda arbetsmiljölagen som ett förhandlingsargument, det är ungefär som polisen skulle säga att de tillåter högre hastigheter på våra vägar än den tillåtna bara de får lite bättre lön. Vansinne att staten och arbetsmiljöverket inte bara tillåter utan ser positivt på medan detta bara fortgår. Ett skyddsombud som inte är oberoende av arbetsmarknadens parter kan inte göra sitt jobb. Jag tror att vi måste börja se skyddsombuden för vad de skall vara, oberoende representanter för AML och vara garanten för att dessa lagar följs. Jag har varit skyddsombud och vet med egen erfarenhet hur lite arbetsmiljölagen egentligen betyder i verklighetens arbetsliv. Men jag vet också har mycket ett skyddsombud med lite egen styrka och kunskap kan påverka för att styra upp en arbetsplats till att bli en dräglig miljö. Den psykosociala arbetsmiljön är tyvärr eftersatt och vissa tydliga resultat ser vi här och här.

Med total fokus på ekonomi och effektivitet så är det kanske inte så konstigt att det kan bli så här, men frågan är om det verkligen är värt priset. Detta kommer att bli väldigt dyrt för oss alla på lite sikt då du som människa i praktiken är reducerad till att ett verktyg för företagen och en inkomst- och makt källa för facken. Vi får inte glömma att de företagsekonomiska förebilderna många gånger ligger i Kina, Korea m fl. med den brist på lagar och regler i fråga om arbetsmiljö som finns där. Ett vanligt argument för att åtgärda vuxenmobbing är att den kostar samhället c:a 22 miljarder kronor per år men jag tycker inte att detta är en ekonomisk fråga och borde inte hanteras som sådan, det är en fråga om humanitet och moral.

Vi måste börja se skyddsombudsrollen väl i klass med facket, det är en oerhört viktig roll som måste tas på allvar och inte något man bara drar fram som ett förhandlingsargument när behovet finns. Utbildning av skyddsombuden måste övergå från facken till arbetsmiljöverket för att säkerställa det nödvändiga oberoendet. Skyddsombuden måste ha som rättighet att få uttala som om alla förändringar inom företagen eller organisationerna innan dessa beslutas.

Vi måste agera snabbt för att få stopp den förruttnande moralen som våra företag och organisationer har inom detta område för att få till lite mer av människovärde även på arbetsplatsen. Vi måste också få lite mer mod i våra medmänniskor att stå upp för vad man tycker, är det verkligen viktigare att behålla jobbet än att behålla värdigheten och medmänsklighet.

Posted in Brott och straff, Demokrati, Ekonomi, Företagsamhet, Kapitalism, Moral, Rikspolitik | No Comments »

Vad jag vill åstadkomma på det kommunala planet

maj 31st, 2010

Här kommer vissa saker jag känner är av vikt vad gäller mina tankar om förbättringar inom kommunen. Förslagen är mina och om jag kommer in i Kommunfullmäktiga är dessa mål något jag kommer att arbeta för. Vilka som är genomförbara kan jag inte svara på idag men alla delar är viktiga för mig personligen och jag hoppas kunna uppnå så många som möjligt av dem. Det måste dock poängteras att den kommunala ekonomin och omständigheterna i övrigt kan påverka möjligheterna för genomförandena. Ekonomiskt ansvar med medborgarens pengar är viktig och därför kommer jag heller inte att rekommendera några ekonomiska utflykter som kan riskera dessa.

Kristianstad Kommun:

-          Fler hundgårdar i större kvarter samt omkringliggande byar.

Allt tyder på att koppeltvång på hundar inom kommunens tätort är på väg, det är väl bara en tidsfråga. Ute i naturen får du inte ha hunden lös under sommarhalvan av året enligt jaktlagarna. Kontentan av detta blir att det i framtiden kan bli väldigt svårt att få ha sin hund lös vilket många gånger är av yttersta vikt för att den skall bli socialiserad. En, rätt socialiserad, hund som hanterats på rätt sätt av ägare som vet vad de sysslar med blir en bra och trevlig hund. En hund som inte har socialiserats på rätt sätt riskerar att bli en farlig hund, både för andra hundar och för människor.

Detta är varför jag vill kämpa för fler hundgårdar där hundarna kan vara lösa och lära sig umgås med både människor och andra hundar. Samtidigt blir detta en naturlig träffpunkt för både vana och ovana hundägare där kunskapsutbyte kan ske under naturliga former.

-          Stadsnätet utbygg till hela Kristianstad kommun, d v s alla delar av tätkommunen samt alla byarna kring kommunen.

Då Kristianstad ligger där det ligger, en bit från den stora arbetsmarknaden i Malmö-Helsingborg regionen så anser jag att vi behöver bli mer attraktiva som boendekommun. Ett viktigt steg i denna riktning hade varit en väl utbyggd digital infrastruktur, d v s att bygga ut stadsnätet till hela kommunen och alla dess omkringliggande byar. Jag tror att det är en förutsättning för att kommunen skall kunna fortsätta växa inom både näringsliv, nyföretagande och inte minst som förstaval för boende. Detta skulle ge många fördelar med ökade möjligheter till distansarbete, internetbaserad företagsamhet och ge glesbygden i småbyarna runt tätorten nytt liv. Detta är, i mina ögon en infrastruktursatsning som hade gett helt nya och bättre förutsättningar till vår kommun. Jag måste tydliggöra att det för mig är viktigare att det finns ett nät till än att det absolut är fiber. Det finns andra tekniker som är bättre lämpade i vissa miljöer än att gräva ner dyr fiber. Jag ser heller inte nödvändigheten i att det skall finnas lönsamhet i projektet då jag ser att det ger vinster i kommun en på längre sikt och med högre skatteinkomster.

-          Kristianstad som världens bästa sommarkommun för barnen och deras familjer.

Jag skulle också gärna se att det satsas mer på våra barn. Det som finns idag är C4-läger för 10-åringar och uppåt samt ett dygnsläger under 4 dagar i augusti för 7-12 åringar. Jag tycker att detta är för lite, det går att göra så oerhört mycket mer för våra barn på sommaren och med detta ge barnen lärorika aktiviteter och samtidigt göra kommunen mer attraktiv för barnfamiljer.

-          I den mån som Lagen om offentlig upphandling tillåter köpa närproducerad mat till våra skolor, servicehem mm

Väl medveten om att Lou (Lagen om offentlig upphandling)har sina krav så vill jag att kommunen i första hand inhandlar närproducerad mat. Detta för att främja våra lokala producenter och, inte minst, gör ett rejält slag för miljön och handlar mat med så liten transportsträcka som möjligt är. I vilken mån detta önskemål är genomförbart kan jag inte svara på idag men min målsättning är klar och tydlig.

-            Självbestämmande för arbetslösa föräldrar när de vill använda sin 15 timmar dagistid.

Jag ser ofta problem med att dagis bestämmer när barnen till arbetslösa får vara på dagis. Det är ofta det finns fler barn i familjen som skall hämtas/lämnas i skolan eller att de arbetslösa har andra saker som måste göras, t ex Arbetsförmedlingen, anställningsintervjuer mm. Dessa omständigheter ställer många gånger till större problem än vad de rimligtvis borde behöva göra. Jag vill att föräldrarna skall kunna bestämma när barnet skall få vara på dagis beroende på vad andra omständigheter säger, det skall vara flexibilitet från dagis.

Önnestad:

Sedan är ju jag boende i Önnestad och anser att det finns vissa saker som borde tas om hand i denna by:

-          Cykelväg mellan Önnestad och Färlöv.

Detta är idag en oerhört farlig väg att cykla eller gå på, smal väg med en hel del tung trafik få gör det direkt livsfarligt för cyklister eller gående. Detta skulle också göra det mer naturligt med samarbeten mellan dessa två byar och deras respektive aktiviteter.

-          Trafikjus på övergångsstället skolvägen, bredvid fotbollsplanen.

Vet inte om det finns så mycket att säga, detta är en farlig övergång där det går många skolbarn på mornar och eftermiddag, detta på samma tider som det är mycket trafik när barnen utanför byn skall till skolan med buss eller bil. Att ha ett övergångsljus känns som det minsta vi kan göra för deras säkerhet.

-          Genomfartsförbud skolvägen. Trafiken skall ta Byavägen istället.

Med det nya vägbygget har en av huvudtankarna varit att avleda trafik från Skolvägen till den delvis nya Byavägen men i vilken mån detta egentligen har lyckat kan man undra. För att förstärka detta syfte vill jag arbeta för genomfartsförbud på Skolvägen och därmed ännu starkare tydliggöra Byavägens delsyfte.

Jag vill gärna påpeka att jag är medveten om att vägar i första hand inte är kommunens ansvar men det känns viktigt att kommunen tar ett ansvar och försöker uppvakta Trafikverket i dessa frågor när de är av vikt för kommunens medborgare och deras säkerhet i den kommunala miljön.

Posted in Lokalpolitik, Vem är jag, Vision, aktuellt | No Comments »

Mittenpartierna måste sluta marginalisera sig själva

maj 29th, 2010

I en artikel i SVD i dag handlar det om att SD har blivit en politisk subkultur som bygger på två stora områden, den ena är misstro mot den etablerade politiken och den andra är invandrarfrågan. Det stora grunden, sägs det, ligger i att denna grupp består av fattiga, arbetslösa och allmänt människor med en negativ livsbild och samhällsbild. Det som skribenterna förordar för att få in denna grupp i den etablerade politiken är att minska klassklyftorna, bekämpa islamofobi, och den liberala värderingen om rättvisa och tolerans. Hela denna artikel är ett tydligt tecken på misslyckanden från det politiska etablissemanget.

Om vi backar lite i perspektivet så kan vi se att SD har ökat sedan det började arbetas med fasta blocktänkanden i vår politiska arena. Ett resultat av detta är att, i praktiken, bara finns tre alternativ för väljarna att ta ställning till, det rödgröna blocket, alliansen eller SD. Det finns fler partier men de är så små att de inte inverkar på mitt resonemang här. Men hur som helst så är SD det enda egentliga valet där det finns en enhetlig ideologi som styr hela programmet. Att detta program sedan är alldeles för andefattigt för min smak är en annan fråga. Det viktiga är att alla partier i övrigt, förutom Socialdemokraterna och Moderaterna har aktivt marginaliserat sig själva. Att det är dessa två partier som håller i sina respektive blocks politik är ett odiskutabelt faktum. Visst får de andra vara med, men det sker hela tiden på de storas premisser. Jag tror att vi här har grunden till problemet, dessa två stora partier är så fokuserade på att ta väljare från varandra på samma sätt som bankerna kämpade för att ta marknadsandelar från varandra i Baltikum innan finanskrisen. Resultatet av bankerna fokus känner de flesta av oss till, det gick åt helvete och staten fick gå in och stödja dem för att de inte skulle behöva gå i konkurs.  Det är ungefär samma med de två stora blocken idag, de är så fokuserade på att ta väljare att de glömmer den egna politiken och grunderna i de egna ideologierna. Av de marginaliserade partierna så sitter vissa nära pottkanten nu och vi får se om de överhuvudtaget överlever valet som Riksdagspartier. De kvarvarande, icke dominanta, partierna verkar leva en någorlunda tillvaro på att de har trogna väljare. Frågan är bara hur länge detta håller i sig när partiprofilerna kommer mer och mer i skuggan av de stora blockens populistiska politik, när de enda verkliga valen är socialism eller konservatism, samt lilla SD i bakgrunden som ett mittenparti.

Detta ser jag som grunden till problemet med att SD är ett växande parti, och med dem rasismen, intoleransen och protektionismen. Detta är en farlig utveckling som jag tycker måste stoppas. Vi måste komma tillbaka till den tiden då regering och riksdagsmajoritet var en fråga man tog upp efter valet då alla hade fått chansen att föra fram sina respektive partiers ideologi och politiskt program. Mittenparterna finns inte på den politiska kartan för den vanliga väljaren, visst, de kan rösta på dem men i praktiken spelar de rösterna mindre roll då de leder till samma politik som en röst direkt på någon av de två dominanterna.

Jag tror att vi är många som saknar valmöjligheterna som fanns tidigare, vi saknar debatterna mellan många partier där man kunden välja den man trodde mest på, vi saknar partierna som talar för oss som varken tror på socialism eller konservatism. SD är ett dåligt val men vi andra måste ge väljarna deras alternativ tillbaka, annars blir det att SD växer från val till val.

Posted in Demokrati, Rikspolitik, aktuellt | 2 Comments »

”Bättre ut”, ambitionslös vision

maj 28th, 2010

”Bättre ut”, det är visionen för kriminalvården i Sverige. Min första tanke var att det inte är mycket till förväntningar de ställer på sig själva. För er som inte är så inne på begrepp och deras betydelse kan jag meddela att en vision är ”ett framtida tillstånd som man vill uppnå”, detta utan en tidsram för målets förverkligande och det är egentligen inte ens krav på att en vision skall vara uppnåbar, den kan mycket väl bara användas som en styrande värderingsgrund. Frågan är om det är den visionen som samhällsmedborgarna har när det gäller kriminalvården, är det för mycket begärt att det skall finns lite högre krav på en myndighet som kostade våra medborgare 6 549 miljoner kronor 2008 och som nästa år (2011) budgeterats för 7 910 miljoner kronor, alltså 7 miljarder 910 miljoner kronor. Detta är makalösa pengar för en verksamhet vars vision är att de intagna, d v s de kriminella, skall vara bättre rustade för ett liv utan droger och/eller kriminalitet när de blir utsläppta i samhället utan några som helt kvantitativa mål om hur de skall vara detta eller hur mycket. År 2003 återföll 39 % av kriminalvårdens klienter till kriminell verksamhet inom 3 år efter att de blivit släppta. En naturlig reaktion på dessa siffror är att samhället måste ha verktyg för att hantera detta problem. Sanningen är vi har redan det verktyget i kriminalvården, frågan är bara om detta verktyg har kompetensen att vara det effektiva verktyg vi behöver.

Är visionen ”bättre ut” ett resultat av kriminalvårdens oförmåga eller är det kommande från en otillräcklig styrning från vår regering? Jag vet inte. Det finns många olika åsikter inom ämnet med allt från omprioritering av resurser så kriminalvården får ännu mer, i detta fall från polisens resurser, till de som anser att vi skall låsa in de kriminella för gott för att slippa ha dem i vårt samhälle. Jag vet inte riktigt vilken sida jag vill ställa mig på men det jag med säkerhet vet är att med den visionen som kriminalvården har så tycket inte jag att de gör tillräckligt för de pengar de får och inte ens siktar på att göra det. Att förvara kriminella borde inte kosta så mycket och med tanke på kriminalvårdens vision så är det inte alltför mycket mer än förvarar de har som mål att göra.

Med tanke på att 38 % återfaller borde vi relativt enkelt konstatera att det inte är något särskilt bra jobb kriminalvården gör. Vi vet från statistiken att av de som har stor brottsbelastning (lagförd fler än 10 gånger) som döms till nytt straff kommer att återfalla i nya brott till 90% inom 3 år och att debutanterna (inte lagförda tidigare) är samma siffra 22%. Detta betyder att 78 % av debutanterna inte kommer att återfalla i brott inom 3 år, detta tillsammans med statistiken att av de som sitter i fängelser är 40 % som är återfallsförbrytare. Antalet intagna på anstalt i oktober 2009 var 5486 personer. Kriminalvården har ungefär 9000 anställda, d v s en relation mellan anställda och intagna är ungefär 1,6 anställd per intagen. Jag förstår kostnaden men undrar hur rimlig den egentligen är och om det inte finns bättre sätt att hantera problemet på.

Kontentan av det ovanstående blir att det är min starka åsikt att kriminalvården är direkt urusel på det de är till för och med deras direkt ambitionslösa vision finns det ingen bättring i sikte. Vi måste hitta bättre lösningar på problemet med kriminalitet och förslagsvis billigare lösningar. Det finns många olika teorier om hur man skall behandla kriminella men till slut måste vi kanske möta den brutala sanningen att vård hjälper de 78 % av debutanterna men inte de resterande och att dessa, i många fall, yrkeskriminella som valt att stå utanför samhällets regler och måste också hanteras därefter, d v s utan regler. Vi kanske måste komma till slutsatsen att selektera vilka vi skall satsa på att behandla och vilka vi helt enkelt skall låsa i på tid och evighet.

Posted in Brott och straff, Demokrati, Kriminalvård, Rikspolitik, aktuellt | No Comments »

Vilken samhällsmoral har vi egentligen

maj 24th, 2010

En artikel SVD handlar om att Lunds tingrätt underkänner ett åtal för mord på en 70-årig man. Grunden är att de inte kan bevisas att han var med i misshandeln, men det är bevisat att han var där så han är dömd för försök till grov stöld. Jag kan ibland förundras över hur vi försöker lära våra barn att ta ansvar för sina kollektiva handlingar och vi får ofta veta från opionsbildarna och myndigheter att vi medborgare skall ta ansvar för våra medmänniskor och hjälpa de som behöver hjälp. Många är de som blivit uppmärksammade för sina rättsrådiga agerande och deras mod att ta snabba beslut vid svåra situationer och hjälper andra som är i knipa. Men tydligen gäller inte denna moral i våra domstolar när de inte åtalar en man som bevisligen var närvarande vid ett grovt brott som kostade en äldre mans liv, här är det viktigare med vem som exakt gjort vad än att de som är med på brottet får ta konsekvensen av det. Jag tycker nog att om en människa är med på ett brott som slutar illa så är alla som var med på det hela lika ansvariga för händelserna och skall kunna dömas för detta.

Kollektivt ansvar är melodin i dessa fallen, och de är många genom åren som sluppit undan därför att det inte går att bevisa vem gjort vad vid brotten och därför blir ingen dömd för dessa grova brott. Kriminella är inte dummare än att de utnyttjar sin rätt att inget säga eller så skyller de på varandra och resultatet blir att brottet blir olöst. Jag är en förespråkare för kollektivt ansvar vid brott, det skall inte bara vara möjligt att döma ut ansvar till alla som deltar utan det skall baske mig vara en skyldighet. Vi måste få närmre kontakt mellan domstolarna och medborgare, idag är inte den moral domstolarna dömer efter samma moral som medborgarna lever efter och tror på. Domstolarna och lagen måste anpassas efter medborgarmoralen och den värld som finns ute i verkligheten.

Posted in Brott och straff, Kriminalvård, Moral, aktuellt | No Comments »

Ta tillbaks till obsklasserna

maj 23rd, 2010

Det går höga vågor på debattsidorna det senaste månaderna ang. lärarnas status och skolpolitiken i övrigt. När det gäller lärarnas status så har jag väldigt svårt att förstå hela tanken, är det verkligen så att högre lärarlön (anses av de flesta debattörer inklusive lärarförbunden vara statusstyrande) ger bättre utbildning för våra barn och ungdomar. Jag tror inte att det är så enkelt, det finns många grupper i vårt land som har hög lön utan att vara särskilt duktiga på sina arbeten.

Ur mina ögon ser det snarare ut som vi fokuserar hela debatten på fel saker, det handlar bara om lärarnas situation och väldigt lite om eleverna och deras familjer.

Vi måste renodla skolans syfte till att handla om kunskapsöverföring och ingenting annat. Det kan inte vara skolans roll att lära våra ungdomar rätt från fel i beteenden och heller inte skolans syfte att ödsla resurser och energi på att resonera hit och dit om pedagogikens roll.  Det är föräldrarnas roll att lära ut moral och det är ledningens roll att bestämma vilken pedagogisk inriktning som skall gälla på respektive skola. Om moralen felas på ett visst antal elever så får dessa tas från de ordinarie klasserna för att komma till, vad som tidigare kallades obsklass, Vi kan inte låta ett litet antal misslyckade föräldrar styra hela skolor och låta de andra barnen komma efter för att dessa inte förstår grundläggande moral. Jag vill absolut gå tillbaka till obsklasserna och den rollen de hade i skolan tidigare. Det var inte bara en bra väg för flertalet av skolans elever som kunde fokusera på sina uppgifter utan det var också en bra väg för de elever som behövde extra uppmärksamhet från lärare borta från den sociala pressen från andra elever.

Betyg från sjätte klass tycker jag egentligen är för sent då elever vid denna ålder redan har etablerat ett beteende och en självbild vilket gör att det kan vara för sent att styra om ett destruktivt beteende. Vi måste uppmärksamma både elever och lärare på skolan sanna uppgift, att lära ut kunskap och att detta bara kan kontrolleras med betyg, satta enligt nationella normer. När en elev slutar skolan och skall antingen läsa vidare eller komma ut i arbetslivet är betyget det enda som egentligen finns kvar och det enda som eleven kan visa upp som bevis på den egna kunskapsnivån. Därför faller det sig naturligt att vi måste fokusera på betygen i skolan, det är från dessa många elever bekräftar den självbilden de har med sig från skolan och bra självbild kan bara bekräftas med bra betyg, dessa bestämmer hur eleven blir bemött i arbetslivet.

Tyvärr så tror jag att det krävs ett omfattande paradigmskifte för att kunna uppnå en riktigt bra skola. Vi måste släppa tankarna på skolan som en socialklubb där eleverna är för att umgås och ha trevligt ihop, visst, det är inget fel på att umgås och ha trevligt men kunskapsöverföringen måste vara prioriterad. Vi måste släppa den underliga tanken att skolan bara är en förvaringsplats för ungdomarna medan mamma och pappa är på jobbet och börja ställa krav, mammas och pappas jobb är inte viktigare än skolan och de samhällsuppgifter som där sker är av största vikt för framtiden. Tyvärr är det ett stort hinder när vuxna människor på fullaste allvar springer runt och tror att just deras jobb är det viktigaste som finns och låter allt annat komma i andra hand, inklusive deras barns skola och indirekt deras framtid. Dessa människor är farliga, inte bara för deras egen familj, utan också för samhället i stort.

När det gäller lärarna så finns det faktiskt en lösning på hur lönen kan höjas, de är att få fler män till skolans värld. Fler män kan förhoppningsvis, inte bara höja lönerna, utan också fokusera skolans arbete så lärarna börjar fokuserar sig på att lära ut och ledningen fokuserar sig på att leda. Det är ju också typiskt manligt dominerande yrken eller företag, att ansvar är utfördelat och att det inte finns några krav på konsensusbeslut utan den som har ansvaret bestämmer och de andra följer.

En annan tanka är om det finns något bra sätt att göra lärarlöner resultatorienterade. Jag vet inte om det finns möjlighet att göra det eller hur det i så fall skulle byggas upp, men det är en tanke.

Posted in Demokrati, Lokalpolitik, Skolan, Vision, aktuellt | No Comments »

Vad innebär egentligen integration?

maj 21st, 2010

Vad innebär egentligen integration? Det talas mycket om detta ord, men vad betyder det egentligen?  Jag tycker mig se olika betydelser i begreppet beroende på vem som använder det. Politiskt verkar det uteslutande handla om invandrare som anses vara integrerade om de har ett arbete. Om vi ser till betydelsen i vardagen från vanliga människor så handlar det om mer än att ha ett arbete. Detta kan ju bero på att många i vardagen inte har arbete, så med det som integrationskrav finns det väldigt många som inte skulle kallas integrerade i dagens samhälle, och de flesta är inte av utländsk härkomst utan vanlig svenska ungdomar med svenska rötter hundratals år tillbaka. Denna innebörd verkar nu bli lite reviderad av Erik Amnå som i sin rapport till vår integrationsminister skriver:

”Det ligger i allas intresse att staten först orienterar om samhällets grundläggande värden. Utan den kunskapen saknas en viktig förutsättning för att kunna leva och verka i det nya samhället. Vilka dessa normer är framgår av regeringsformen. Det är den gemensamt fastslagna referensram som hjälper oss att lösa konflikter fredligt. Där anges riktmärkena för den offentliga maktens handlande mot enskilda. Där förklaras vad var och en å ena sidan bör förvänta sig och har rätt att ställa för krav, å andra sidan bör räkna med att andra förväntar sig av en själv. Där beskrivs medborgarandans balans mellan delaktighet och självständighet, ansvar och frihet, rättigheter och skyldigheter.”

”Förslaget till Sabuni handlar om vad det allmänna – i form av stat och kommun – bör berätta för en nyanländ om det nya samhället. I praktiken är naturligtvis etableringen i Sverige ett samspel med många andra organisationer och institutioner som familjer, församlingar, föreningar, folkbildning, företag med flera.” SVD

Härifrån kan vi dra slutsatsen att han ser gemensam värdegrund, normsystem, som en väsentlig del av integrationen. Då kommer vi fram till nästa problem med begreppet och dess eventuella betydelse, är verkligen regeringsformens värdegrund samma värdegrund som finns i verklighetens svenska samhällen? Jag skulle vilja ställa frågan om vi ens har något gemensamt normsystem i vårt land, annat än det formella, mina erfarenheter är dessa kan vara tämligen olika i de olika landsändarna. Viss finns det många likheter men innebär de att de är samma? Att då ställa sig och utbilda invandrare i ett värdesystem som inte riktigt stämmer överens med verkligheten och förvänta sig att detta skall underlätta deras integration är rent nonsens, om något skulle det försvåra hela processen och bara resultera i att den förlängs.

Om vi verkligen vill integrera folk i vårt samhälle måste detta ske på andra platser och av helt andra människor än de som nämnts i rapporten, nämligen av medborgarna i det vardagliga livet. Det går inte att stå utanför ett värdesystem och tro att man kan förstå eller lära sig detta utan att vara delaktig och deltagande i det. Detta kan inte ske av några andra än de medborgarna som bor på samma plats som de nya skall bosätta sig på. Det handlar om att få till naturliga mellanmänskliga möten där normer och värderingar komma i dagen och kan läras. Utan dessa mellanmänskliga möten kommer integrationen aldrig att komma längre än vad den kommit idag, och det är inte särskilt långt. Vi måste sikta högre och vi måste släppa denna korkare idé att man kan utbilda i mellanmänsklighet, det är dömt på förhand att bli ett misslyckande.

Posted in Demokrati, Intergration, Rikspolitik, aktuellt | No Comments »

Var finns empatiförmågan

maj 21st, 2010

Ang. artikel i SVD

Extremt kränkande beteende från överhetens (skolans) sida, ett beteende som inte hade kunna hända på någon arbetsplats. Vad skulle lärarnas fackförbund säga om det var en lärare som hade blivit tvingad att skriva ett vänskapskontrakt med någon som plågade dem på jobbet. Det finns väldigt tydliga arbetsmiljöregler och dessa är i stor del applicerbara på skolan och deras elever också.

Här skulle det verkligen behövas en rejäl dos sunt förnuft, mer behövs inte för att undvika dylika situationer och kränkningar i framtiden. Det talas mycket om att utbilda lärare för att undvika övergrepp och mobbing på skolor men frågan är om det verkligen är utbildning som behövs, snarare lite hederlig empati som räcker långt i fall som detta. Man behöver inte vara ett snille för att förstå vad som är ok och vad som inte är ok i fråga om människors beteende mot varandra. Om inte våra lärare och kommuner klarar av att själva förstå hur man skall agera i dylika situationer så är det verkligen dags att byta ut dessa ruttna ägg. Med dessa artiklar i tidningarna så börjar, åtminstone jag förstå varför lärarkåren hela tiden klagar på sin låga status, frågan är om den kan höjas så länge det finns så pass empatilösa individer inom kåren. Det behövs som vi alla vet inte många dåliga äpplen för att svärta ner hela korgen.

Posted in Brott och straff, Demokrati, Lokalpolitik, Skolan, aktuellt | No Comments »

« Older Entries